Uppskattningarna skiftar från 150.000 till 300.000 entusiaster.
Dessa entusiaster samlades till ett rally i Gaza City för att fira Hamas 20-åriga existens.
Hamas är Gaza och Gaza är Hamas.
Där bor lite Fatah-folk också och några sega ännu överlevande kristna men slutsatsen är klar, Gaza är Hamas.
Hamas är kungar i Gaza och då menar jag inte bara smuggelkungar.
Hamas bestämmer allt.
De bestämmer t. ex. hur de själva kommer att bli behandlade av omvärlden.
De bestämmer själva om Israel kommer att se några fördelar med att serva dem.
De bestämmer själva om gränserna ska vara öppna eller stängda.
De bestämmer själva om de kommer att bli en medlemsstat i FN, eller inte.
De bestämmer också ljudnivån på sina rally och av den att döma är Gazaborna döva – eller åtminstone näst intill.
Ljudnivån är bedövande.
Deras mikrofoner verkar ha bara två knappar, en för på och en för av.
Under ett rally är det bara på-knappen som gäller.
Tonen under rallyt var påtagligt militant, delvis mot deras frånvarande boss, Mashal, i sina gyllene salonger borta i Damaskus.
Inga hårda ord yttrades mot honom – det ingår inte i deras kultur – men man framförde en avvikande mening om en eventuell fortsatt "vapenvila" med Israel.
Jag använder mej av ordet "vapenvila" även om det inte stämmer överens med verkligheten och heller inte är det namn parterna vanligtvis använder sej av.
Man har karaktäriserat de gångna månaderna som ett "lung" vilket inte många i Gazas närområde håller med om av naturliga skäl.
Om det hade varit ett verkligt lugn hade folk inte flyttat in sina datorer i sina bombsäkrade rum.
Under mastodont-rallyt i går bjöd man också på teater.
Teater "direkt ur livet".
Man hade klätt ut en kille i en IDF-uniform och tryckt ner honom på knä.
I hans instruktioner ingick sedan att han skulle kvida efter mamma och pappa och berätta hur mycket han saknade dem.
Den utklädde killen föreställde Gilad Shalit.
Av uppenbara skäl kan man ifrågasätta denna föreställnings konstnärliga kvaliteter men jag är säker på att den medförde en moralisk uppåtkick bland de gröna flaggorna.
Dessa entusiaster samlades till ett rally i Gaza City för att fira Hamas 20-åriga existens.
Hamas är Gaza och Gaza är Hamas.
Där bor lite Fatah-folk också och några sega ännu överlevande kristna men slutsatsen är klar, Gaza är Hamas.
Hamas är kungar i Gaza och då menar jag inte bara smuggelkungar.
Hamas bestämmer allt.
De bestämmer t. ex. hur de själva kommer att bli behandlade av omvärlden.
De bestämmer själva om Israel kommer att se några fördelar med att serva dem.
De bestämmer själva om gränserna ska vara öppna eller stängda.
De bestämmer själva om de kommer att bli en medlemsstat i FN, eller inte.
De bestämmer också ljudnivån på sina rally och av den att döma är Gazaborna döva – eller åtminstone näst intill.
Ljudnivån är bedövande.
Deras mikrofoner verkar ha bara två knappar, en för på och en för av.
Under ett rally är det bara på-knappen som gäller.
Tonen under rallyt var påtagligt militant, delvis mot deras frånvarande boss, Mashal, i sina gyllene salonger borta i Damaskus.
Inga hårda ord yttrades mot honom – det ingår inte i deras kultur – men man framförde en avvikande mening om en eventuell fortsatt "vapenvila" med Israel.
Jag använder mej av ordet "vapenvila" även om det inte stämmer överens med verkligheten och heller inte är det namn parterna vanligtvis använder sej av.
Man har karaktäriserat de gångna månaderna som ett "lung" vilket inte många i Gazas närområde håller med om av naturliga skäl.
Om det hade varit ett verkligt lugn hade folk inte flyttat in sina datorer i sina bombsäkrade rum.
Under mastodont-rallyt i går bjöd man också på teater.
Teater "direkt ur livet".
Man hade klätt ut en kille i en IDF-uniform och tryckt ner honom på knä.
I hans instruktioner ingick sedan att han skulle kvida efter mamma och pappa och berätta hur mycket han saknade dem.
Den utklädde killen föreställde Gilad Shalit.
Av uppenbara skäl kan man ifrågasätta denna föreställnings konstnärliga kvaliteter men jag är säker på att den medförde en moralisk uppåtkick bland de gröna flaggorna.
Har ni sett ett grönt hav?
De som hade tillfälle att se detta rally såg ett grönt hav bestående av myriader illgröna Hamas-flaggor och lika illgröna Hamas-kepsar.
Hamas är grönt.
Varför vet jag inte.
I Ramalla var det svart-vitt-rutigt idag.
Arafat-rutigt.
Busslasterna med frisläppta fångar på väg till Ramalla skrek ut sitt budskap.
Budskapet och bönen från Olmert löd – ÄLSKA MEJ!
Väl framme blev det puss och kram av anhöriga och Abbas tog sin vana trogen chansen att kräva mer.
Kräva allt.
Ingen fred med Israel om inte alla palestinska fångar släpps fria - så nu vet vi det.
För Olmert måste det ha varit en stor besvikelse att Abbas inte ens sa tack.
Han sa för den delen inte heller att han älskade Olmert.
De frisläppta fångarna verkade heller inte älska Olmert.
Vilken miss...
Västbanken och Gaza ligger oerhört mycket längre från varandra än de kilometer du kan se på kartan.
Som natt från dag och som grönt från svart-vitt-rutigt.
Hamas-grönt från Arafat-rutigt.
Var för sej i ett land för sej och aldrig mötas de två.
Hamas rally, Hamas grönt, Hamas flaggor, Ramalla, frigivning av fångar, vapenvila, Mashal, Gilad Shalit, ..
DN P SvD DB B SDS HD DN D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar