Kuntars Eriksgata

Samir Kuntar har varit ute på Eriksgata.
Ni kommer väl ihåg barnamördaren som Olmert bytte mot ett par kistor innehållande kvarlevorna av de två kidnappade israeliska soldaterna Goldwasser och Regev.
Den enda ursäkten till denna ovärdiga byteshandel var att om möjligt hjälpa de anhöriga att gå vidare.
Detta var nu inte Olmerts bevekelsegrunder som med all säkerhet var av det mindre ädla slaget.

Nåväl, detta ska inte handla om Olmerts bevekelsegrunder utan om Kuntars Eriksgata till de gyllene salarna i Damaskus.
Av president Assads hand fick han mottaga landets högsta medalj, "The Syrien Order of Merit", som bevis på lång och trogen terroristtjänst.
Den längsta tiden av denna terroristtjänst tillbringade han i israeliskt fängelse där han fick studera samtidigt som han lyckades att äta upp sej ganska duktigt.

Kuntar tog sej därefter från Damaskus till det ödsliga landskapet vid gränsen mot Israel.
Detta är drusiskt område och druser från båda sidor om gränsen hade samlats för att, om inte tillbedja, så andäktigt lyssna till vad denne ädle krigare hade att säga.
På den israeliska sidan hade förutom några hundra druser också samlats folk från den Islamska Rörelsen med sin ledare, Raed Salah, i spetsen.
En arabisk Knessetledamot sägs också storögt ha lyssnat till Kuntar.

Det är så olyckligt att druser på ena sidan om gränsen har släktingar på andra sidan men de har trots avståndet funnit ett sätt att kommunicera.De går till en speciell höjd vid gränsen de kallar "Roparhöjden" och ropar därifrån ut sina meddelande till kusinen på den syriska sidan – och tvärt om.

På den syriska sidan hade man förberett Kuntars framträdande genom att dekorera en scen och pryda den med Assads porträtt i jätteformat.
Man hade hissat en massa syriska flaggor och spelade den syriska nationalsången på högsta volym.
Kuntar tröstade druserna på den israeliska sidan med att Assad lovat honom att snart skulle den syriska flaggan också hissas på den israeliska sidan och Raed Salah svarade med några väl valda fraser av vördnadsfull karaktär.

Alla hade sedan gjort sitt och gick hem var och en till sitt land.
Kuntar hade stigit ännu några pinnhål på karriärstegen för barnamördare.

Vad som är svårast att greppa i den här historien är vördnaden och entusiasmen för en seriemördare.
Jag trodde vi människor var lika i det avseendet att vi tog betämt avstånd från mord och annat djävulstyg men det är tydligt att i vissa kulturer tänker man tvärtom.
Man högaktar och ärar en person som med berått mod mördat en pappa och hans fyraåriga dotter, en kvinnlig polis och indirekt också den tvååriga dottern som kvävdes till döds när hon tvingades till tystnad för att undgå Kuntars dödsdans.
Man hyllar en sådan man......

Är det kulturellt betingat, religiöst betingat eller är det bara för att offren var judar?
Jag vågar knappt skriva det men jag misstänker att det är det sistnämnda som gäller.

Samir Kuntar, Bashar Assad, druser, Syrien, barnamördare, ..