Det är förunderligt vad de tre P-na kan åstadkomma.
Propaganda
Prioriteringar
Paradoxer
Den palestinska propagandan torgför prioriteringar med en inbyggd paradox.
Paradoxen förtydligas genom de propagandistiska prioriteringarna.
Jag återkommer alltså till den högprioriterade propagandan om husbyggandets paradoxer.
FN har valts som det senaste slagfältet.
Palestinierna har fått gehör för att hålla en diskussion om judarnas hus på Västbanken.
De hävdar att de hämmar fredsbyggandet.
Jag förstår inte hur avsaknaden av hus skulle främja ett fredsbyggande lika lite som närvaron av hus skulle hindra det.
Skulle en jude som bor under bar himmel i närheten av Nablus vara en tillgång för fredsprocessen medan en annan jude i Ariel, som har tak över huvudet, skulle vara ett hinder?
Har palestinierna prioriterat denna paradox i sin propaganda för att ingen ska komma på idéen att fråga dem om mer känsliga frågor som t.ex. den ständigt ökande hatpropagandan?
Det skulle vara intressant att testa FN genom att begära ytterligare en diskussion, då med inriktning på de arabiska husen i Israel.
Kanske är de farligare än vi tror?
Att de katastrofala arabiska svartbyggena är ett problem av gigantiska mått, det vet vi, speciellt i Galliléen, Negev och i Jerusalem.
Tragiskt nog görs alldeles för lite för att minska det antal olagliga arabiska hus som inte skulle stå alls.
Kanske skulle Israel kunna få hjälp av FN genom att ventilera problemen där?
Varför gör palestinierna så stort väsen av att folk behöver någonstans att bo?
Varför är de rädda för hus?
I fredsförhandlingarna är de synnerligen tveksamma till någonting som luktar kompromiss vilket i sej är ett oerhört mycket större hinder för framsteg.
Kompromiss är i palestinierns sinnevärld likställt med förräderi – så glöm det.
För att dölja denna fundamentala brist så pratar man i stället om hus.
Palestinierna pratar om hus vilket snabbt innebär att alla andra också pratar om hus.
Nu pratas det hus också i FN.
Vilken perfekt rökridå för den egna omedgörligheten.
Det är också en rökridå för det verkliga hotet – hotet från Iran.
Ahmadinejad överraskade ingen när han berättade att både USA och Israel är på väg ut......
Han anser sej själv vara det utvalda redskapet att uppfylla denna profetia.
Ahmadinejad har redan passerat hus-stadiet och riktar in sej på förintelse av hela området.
Judar och araber i en salig blandning.
Han är visserligen inte arab, men inte ens en tvättäkta arab har någonsin brytt sej om palestinierna.
Egentligen.
De är bara en gisslan i spelet om makten.
Den islamska makten.
Tillbaka till husen.
Husen är alltså ett bekvämt fikonlöv för att slippa ta itu med sina egna brister.
Palestinierna berättar, så snart en journalist är inom räckhåll, att judarnas hus står på fel ställen.
OK – en del av judarnas hus kanske står på fel ställen, men om palestinierna går en kurs i förhandlingsteknik och lär sej att det handlar om att ge och ta, att kompromissa, så kanske vi en dag står där med en överenskommelse.
Om det då visar sej att ett hus står där det inte borde stå så plockar man bort det.
Så mycket prat för så lite ull.
Propaganda
Prioriteringar
Paradoxer
Den palestinska propagandan torgför prioriteringar med en inbyggd paradox.
Paradoxen förtydligas genom de propagandistiska prioriteringarna.
Jag återkommer alltså till den högprioriterade propagandan om husbyggandets paradoxer.
FN har valts som det senaste slagfältet.
Palestinierna har fått gehör för att hålla en diskussion om judarnas hus på Västbanken.
De hävdar att de hämmar fredsbyggandet.
Jag förstår inte hur avsaknaden av hus skulle främja ett fredsbyggande lika lite som närvaron av hus skulle hindra det.
Skulle en jude som bor under bar himmel i närheten av Nablus vara en tillgång för fredsprocessen medan en annan jude i Ariel, som har tak över huvudet, skulle vara ett hinder?
Har palestinierna prioriterat denna paradox i sin propaganda för att ingen ska komma på idéen att fråga dem om mer känsliga frågor som t.ex. den ständigt ökande hatpropagandan?
Det skulle vara intressant att testa FN genom att begära ytterligare en diskussion, då med inriktning på de arabiska husen i Israel.
Kanske är de farligare än vi tror?
Att de katastrofala arabiska svartbyggena är ett problem av gigantiska mått, det vet vi, speciellt i Galliléen, Negev och i Jerusalem.
Tragiskt nog görs alldeles för lite för att minska det antal olagliga arabiska hus som inte skulle stå alls.
Kanske skulle Israel kunna få hjälp av FN genom att ventilera problemen där?
Varför gör palestinierna så stort väsen av att folk behöver någonstans att bo?
Varför är de rädda för hus?
I fredsförhandlingarna är de synnerligen tveksamma till någonting som luktar kompromiss vilket i sej är ett oerhört mycket större hinder för framsteg.
Kompromiss är i palestinierns sinnevärld likställt med förräderi – så glöm det.
För att dölja denna fundamentala brist så pratar man i stället om hus.
Palestinierna pratar om hus vilket snabbt innebär att alla andra också pratar om hus.
Nu pratas det hus också i FN.
Vilken perfekt rökridå för den egna omedgörligheten.
Det är också en rökridå för det verkliga hotet – hotet från Iran.
Ahmadinejad överraskade ingen när han berättade att både USA och Israel är på väg ut......
Han anser sej själv vara det utvalda redskapet att uppfylla denna profetia.
Ahmadinejad har redan passerat hus-stadiet och riktar in sej på förintelse av hela området.
Judar och araber i en salig blandning.
Han är visserligen inte arab, men inte ens en tvättäkta arab har någonsin brytt sej om palestinierna.
Egentligen.
De är bara en gisslan i spelet om makten.
Den islamska makten.
Tillbaka till husen.
Husen är alltså ett bekvämt fikonlöv för att slippa ta itu med sina egna brister.
Palestinierna berättar, så snart en journalist är inom räckhåll, att judarnas hus står på fel ställen.
OK – en del av judarnas hus kanske står på fel ställen, men om palestinierna går en kurs i förhandlingsteknik och lär sej att det handlar om att ge och ta, att kompromissa, så kanske vi en dag står där med en överenskommelse.
Om det då visar sej att ett hus står där det inte borde stå så plockar man bort det.
Så mycket prat för så lite ull.
Propaganda, bosättningar, förhandlingar, FN, palestinier, ..
DN SvD SvD
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar