03 juli 2008

Grymhetens profet



Han ser kanske inte så där alldeles otroligt grym ut - han är värre.
Han är grymheten profet.
Nasrallah, Hizballahs ledare är en ledare i ordets verkliga bemärkelse.
Ingen skulle komma på idén att vädra en avvikande åsikt i hans närvaro.
Han är sina undersåtars lille gud.
Jag läste att han vet mer om Israel och vad som händer här, än många israeler. Han följer nyhetsflödet och har synpunkter även på inrikespolitiska företeelser.
Han har ibland till och med kostat på sej berömmande ord om Israel när det gäller att slå ner på orättvisor och korruption.
När Winogradkommissionen publicerade sin slutrapport var han en av de första som lusläste den, inklusive det finstilta.
Allt han gör är grundligt, genomtänkt och mycket effektivt.
Han är mycket smart, killen.
Han är också en mästare på tortyr.
Han har bedrivit en mycket framgångsrik psykisk tortyr mot de anhöriga till de kidnappade israeliska ungdomarna, Udi Goldwasser och Eldad Regev.
Han har bildligt talat låtit dem hänga i fingernaglarna över ovisshetens avgrund i två år och det är han oerhört stolt över.
Det fantastiska är den disciplin han uppehåller - inte den minsta tillstymmelse av någon läcka.
Det oförståeliga är att resten av världen, som så ofta slår ner på orättfärdigheter, är TYST.
Inte ett endaste litet pip om att det nu kanske kunde vara läge att avsluta tortyren och låta killarna få komma hem.
Nasrallahs inflytande verkar inte vara begränsat till enbart Hizballah...
Detta är naturligtvis en fjäder i hans turban men klart underkänt för alla människorättsorganisationer.
Det visar att när det verkligen gäller att ta ställning FÖR människan MOT grymheten då finns det inte mycket kvar av alla stolta proklamationer.
Nasrallah är grymheten personifierad och det gillar han.
Grymheten är hans livsluft och det kitt som håller hans organisation samman.
Det sorgliga är att han inte direkt har någon konkurrens i Israel när det gäller styrka och ledarskap. Förmodligen skulle han uppskattat lite mer kvalificerat motstånd från vårt håll - nu får han bara floskler.
En uppgörelse lär ha nåtts mellan Hizballah och Israel och Nasrallah fick vad han ville - mördaren Samir Kuntar.
Israel får vad Nasrallah har lust att ge oss.
Är killarna vid liv är det värt allt, är de inte vid liv får vi nöja oss med att vända blad och börja på ett nytt kapitel.
Frågan är om vi lärt oss något?

Inga kommentarer: