Flaggbroderi och flaggbryderi

Hur man än vänder och vrider sej så har man ändan bak sägs det ju och just det är UNRWAs 

senaste fadäs en utmärkt bild på.
Bilder ja, broderibilder, är just var det handlar om.

UNRWA i Libanon skulle sjösätta ett tyskt vattenprojekt och under den högtidliga ceremonin visade höga UNRWA-tjänstemän upp en broderad tavla för de församlade dignitärerna.

Motivet föreställde landet mellan Medelhavet och floden Jordan och kallades 'Det arabiska Palestina'.

Tavlan var dessutom prydd med den palestinska flaggan som ett sigill för säkerhets skull.

Hoppsan – så enkelt är det alltså att avliva en medlemsstat i den egna organisationen, i FN.

Israel hade försvunnit.

När UNRWA förstår att deras propagandaäventyr inte stannat bakom lykta dörrar (tack PMW) så började de försöka rädda vad som räddas kunde.

Trodde de.

En UNRWA-talesman vid namn Christoffer Gunness tråcklade ihop ett uttalande, en dåres försvarstal, där han påstod att den broderade Palestinabilden syftade på tiden före 1948 då staten Israel ännu inte fanns.

OK, men vad fanns här då innan Israel bildades?

Jo det brittiska palestinamandatet och deras flagga såg ut så här.

På den vackert broderade kartan över Israel som UNRWA transformerat till "Det arabiska Palestina" finns den här flaggan – den numera allmänt använda flaggan för de palestinskt administrerade områdena, PA.

UNRWA vill både ha kakan och äta upp den men de får faktiskt välja.

Ska kartan föreställa tiden innan Israel bildades så talar vi om mandattiden och då är det deras flagga som gäller.

Ska kartan föreställa dagens situation där Israel trollats bort till förmån för ett fiktivt arabiskt Palestina då är det den palestinska flaggan som ska pryda bryderiet – förlåt broderiet.

Den palestinska flaggan såg dagens ljus först 1964, alltså ganska många år efter broderiets påstådda arabiska Palestina.

Dessutom fanns det överhuvudtaget inget land före 1948 som hette Det arabiska Palestina.

Palestinamandatet fanns och judarna som bodde där kallades palestinier.

Araberna kallades araber.

Vill man förändra historien bör man nog göra det med lite större finess än vad UNRWA lyckades åstadkomma.

Jag rodnar å deras vägnar när jag ser tavlan med det nedmonterade Israel men kanske ännu mer när jag läser Christoffer Gunness patetiska försök till whitewashing.

En organisation, UNRWA, som bortför och avlivar en av sina egna medlemsländer – har en sådan organisation verkligen något existensberättigande?

Läs även andra bloggares åsikter om UNRWA, Palestina, FN, Christoffer Gunness, Israel, palestinamandatet, ...

Stackars Nakba

Den här bilden är två år gammal och de här småpojkarna har växt till sej något.
För två år sedan försökte de bara likna pappa men numera kanske de är medvetna om att det finns judar runt kroken som snarast bör elimineras.
De har redan under flera år fått lära sej att livhanken är ingenting värd jämfört med att dö för Allah - vem nu det kan vara?

De här fortfarande ganska små killarna vet redan vad Nakba är - det är en dag då man får bråka, kasta sten och uppträda allmänt ohyfsat utan att någon skäller på en och hotar med indragen veckopeng.
Bara det...

Barnen ser att de vuxna verkligen njuter av detta spektakel, detta utsökta tillfälle att förlusta sej.
De kallar det demonstrationer men småkillarna vet att de vuxna är ute efter bråk.
De har redan sett detta ett otal gånger.

Bråka med poliserna men inte med fotograferna - det har de redan fått lära sej.
Fotografer är oftast snälla och delar ut godis och de vuxna säger att de också tycker illa om judarna och sedan tror de på allt man berättar för dem.
Speciellt det där sista tycker en del av småpojkarna låter lite knasigt.

Hurra, idag är det Nakba-dagen och då får vi ut och bråka.
Vad är Nakba då?
Något om att några gav sej iväg härifrån och sedan aldrig kom tillbaka.
Vem bryr sej?
Huvudsaken är att vi får kasta sten och spotta på poliser.

Det börjar bli varmt och en liten kille börjar bli hungrig men pappa säger att de inte får gå hem innan de berättat för fotograferna och de som skriver att de blivit skadade.
Skadade?
Ja ja, det hör till, säger pappa. De tror ju på allt man säger så varför inte?
Judarna har skadat oss ska vi säga, det hör liksom till - som sagt.

Men det var ju vi som kastade sten på dem...
Tyst nu, säger pappa och drar iväg med sin telning till en fotograf och hans kompis som pratar i en konstig apparat.
"Se här vad judarna gjort med min son. Först kvävde de honom med tårgas och sedan sköt de på honom med gummikulor och allra sist bröt de sönder hans revben."

Sonen sa ingenting, han var tyst och blek medan fotografen tog sina bilder.
Sedan sa pappa att nu kunde de gå hem för nu hade de gjort sin plikt.
Plikten mot farfadern som inte brydde sej om att ge dem en stat 1948.


 Läs även andra bloggares åsikter om Nakba, stenkastning, ...

Livni, taktikern som är alltför taktisk - och tyvärr enbart taktisk

Att sitta och plöja FN resolutioner ger inte direkt någon poetisk kick men är man tillräckligt nyfiken så får man inte vara kitslig.

Jag letade efter Säkerhetsrådets resolution 1701 för att se vad den verkligen innehåller.

Det är förvisso inte den mest citerade resolution som utgått från FNs Säkerhetsråd men när man nu ganska allmänt fördömer det påstådda israeliska flygvapnets aktioner i Syrien så är det viktigt att känna till att de hade kunnat spara in sina flygbränslekostnader om denna resolution hade varit i det skick den var avsedd att vara från början.

Förhandlingarna om vapenvila efter Hizballah-kriget mot Israel 2006 sköttes av dåvarande utrikesministern Tsippi Livni och som den person hon är så tillät hon denna resolution att späs ut till oigenkännlighet.

Allt till Israels nackdel.

Nu säger vän av viss ordning att det har ju faktiskt varit lugnt vid gränsen mot Libanon sedan dess, vilket är sant.

Inga katyushasvärmar mot israeliska byar så visst har det varit lugnt.

Blanda dock inte ihop korten och tro att lugnet beror på att Hizballah och den libanesiska armén föredrar en hemmakväll med familjen framför att skicka raketer mot Israel.

Inte heller att de blivit mer pragmatiska och kanske till och med lite mera vänligt inställda.

Lyssna när chefen Nasrallah talar så förstår ni att så inte är fallet.

Trots att ingen sida egentligen vann kriget 2006 så förlorade Hizballah många krigare och mycket material gick förlorat.

Tunnlar måste återuppbyggas och vapenarsenalen förstärkas och sådant tar tid, speciellt som de flesta raketer (Hizballah älskar raketer) måste fraktas ända från Iran.

Hizballah vet att nästa gång så måste de vinna solklart över Israel för annars förlorar de det libanesiska folkets stöd, sin egen legitimitet och blir utskrattade av arabvärlden.

Detta vill de naturligtvis inte riskera så de jobbar intensivt på att bli bättre och starkare på alla fronter.
De har helt enkelt inte tid att småkivas med Israel.

Om stilleståndsförhandlingarna hade skötts av en erfaren och respekterad person, en som var 'lite starkare i anden' än Tsippi Livni, så hade man inte gått med på den urvattnade resolution som parterna till slut skrev under.

Läs här om hur en text med substans degraderas till lingon och mjölk.

Ett exempel.

Hizballah förbjöds att ta emot vapen som inte den libanesiska armén godkänt och om de ändå gjorde det – ja då gick det bra det också.

Livni accepterade alltså en resolution där man ställde krav utan möjlighet att kontrollera att de efterlevdes och när Hizballah bryter mot resolution 1701 så finns det inga möjligheter att ställa dem till svars.

Inte undra på att araberna mangrant stödde den resolutionen.

Tänk dej att Sverige stiftar en lag och att du bryter mot den.

Lagstiftarna har dock glömt eller inte brytt sej om att ge polisen möjlighet att ta in dej till stationen och heller inte utmätt några lämpliga straffsatser för brottet.

Du kan utan minsta problem upprepa samma brott hur många gånger som helst för absolut ingenting kommer att hända.

Lika smart var Livni när hon undertecknade FNs resolution 1701.

Sedan var det det där med att avväpna Hizballah.

Det låter ju jättebra att alla vapen ska plockas bort från Hizballah och att de får ge sej ut på  arbetsmarknaden igen.

FNs fredsbevarande styrka UNIFIL var  snart på plats och man trodde att nu skulle vapnen och raketerna snabbt försvinna.

Att tro hjälper föga förstod man när UNIFIL meddelade att det inte var deras jobb, det fick libaneserna själva ta hand om.

Livni igen.

Hur kunde hon signera ett stilleståndsfördrag där man krävde Hizballahs avväpning men där ingenting stod om vilka som skulle se till att det blev gjort och om ingenting blev gjort, av vem man då skulle kunna utkräva ansvar?

Att låta libaneser avväpna libaneser låter precis som något Livni skulle kunna föreslå!

Livni har varit ute i den relativa kylan ett tag som oppositionsledare och som ledare för partiet Kadima som bara försvann under hennes ledning.

Av anledningar jag inte riktigt förstår, förmodligen taktiska, är hon nu justitieminister med ansvar för förhandlingarna med palestinierna.

Hennes nya parti Hatnua håller visst också på att försvinna enligt färska undersökningar.

Tala om dåligt handlag...

Tsippi Livni är en olycka.

En olycka för Israel och en olycka för freden.

Möjligen också en olycka för sej själv.

Hon segar sej upp det ena politiska pinnhålet efter det andra som den taktiknörd hon är - att verka i det fördolda är ingenting som Livni accepterar.

Hon är stolt och bitter och få har använt Knessets talarstol till att leverera sådan bitterhet som just Livni.

Man säger ibland om människor som Livni att de kan gå över lik för att nå sina mål men även om detta inte kommer att ske ordagrant så känns tanken inte helt främmande vad gäller Tsippi Livni.

Hade resolution 1701 varit helt vattentät så hade Hizballah inte kunnat rusta upp och israelerna hade kunnat fira Shavuot i lugn och ro utan oro för att raketer från norr skulle landa mitt bland primörerna. 

Naturligtvis hade de israeliska flygplanen heller aldrig behövt lämna startbanan - om de nu var israeliska - vilket de kanske var.
Eller?

Läs även andra bloggares åsikter om FN-resolution 1701, Hizballah-kriget, Tsippi Livni, Israel, UNIFIL, ...

Inalienable - ett inalienabelt ord

Inalienable betyder en rätt eller rättighet som inte kan säljas, inte ges bort, inte överföras och som heller inte kan slängas i papperskorgen.

Den sista varianten är mitt tillägg efter att jag slagit upp ordet.

Detta ord förekommer alltid när det är något palestinierna är ute efter så jag blev nyfiken.

Palestinierna själva använder ordet tillsammans med de individer och stater som anser det vara deras moraliska plikt att hålla med.

Inalienable är ett starkt ord som inte används hur och när som helst och jag förutsatte att grunden för att använda det just när det gäller palestinierna och deras krav var välgrundad...

Sedan började jag fundera.

Vem eller vilka har bestämt att just det ordet ska användas när palestinierna lägger ytterligare saker och företeelser till sin kravlista?

Är det deras inalienabla (ursäkta försvenskningen) rätt att skapa en palestinsk stat med fullt utarbetade apartheidlagar?

Är det deras inalienabla rätt att kräva att en icke-gräns betraktas som en gräns?

Är det deras inalienabla rätt att hylla judemördare men förskjuta homosexuella?

Är det deras inalienabla rätt att få (inte bygga) en stat på land som aldrig varit deras och få en huvudstad som heller aldrig varit deras?

Har inte kurderna några inalienabla rättigheter?

Tibetanerna?

Ni får gärna göra listan längre för aspiranter saknas inte.

Det känns lite farligt att spekulera i dessa grumliga vatten men jag undrar varför folk och länder är så rädda för palestinierna?

De är i världssamfundets ögon oförmögna att göra någonting fel och känns det tveksamt någon gång så finns ju alltid Israel i närheten som trofast syndabock.

Fråga EU och Ashton.

Om man nu upplever att tiden är inne att skapa lite nya stater så borde man väl göra det med lite historia i ryggmärgen och inte bara gå dem till mötes som skriker högst.

Kurderna t.ex. har varit ett folk oerhört mycket längre än palestinierna som bara har några decennier på nacken.

Varför finns det inget UNRWA för kurderna och inga solidaritetsdagar med kurderna i FN?

Varför får palestinierna detta grymt stora finansiella understöd medan kurderna själva får släpa ihop till brödfödan så gott de kan – eller inte kan.

Varför är människor mer rädda för palestiniernas morranden än för kurdernas?

De anser ju dessutom att det är din och min förb...... skyldighet att underhålla dem.

Är det skyddspengar vi betalar ut till palestinierna?

Hur var det nu igen med palestiniernas påstådda rättigheter till både stat och huvudstad?

Jag tror inte folk är riktigt medvetna om vad de talar om när de hävdar dessa rättigheter för orkar de tänka ett steg upp finner de att det inte finns några som helst historiska grunder för dessa idéer.

Det är i stället den berömda droppen som urholkat stenen för vad som för inte så länge sedan lät som en absurd utopi är nu var mans egendom – att palestinierna har rätt till både stat och huvudstad på områden de för en stund sedan ansågs attraktiva att flytta till.

OK, vi utgår ett tag från att de verkligen äger dessa rättigheter och att de får både stat och huvudstad.

Sedan då?

Har någon tänkt på vad som förmodligen kommer att hända i efterförloppet?

Någon som överhuvudtaget bryr sej?

En sak som inte kommer att hända är att det blir två fria stater som lever i fred med varandra.

En sak som förmodligen kommer att hända är att Hamas tar över hela ruljansen och då kan ni ganska enkelt räkna ut vad fredsöverenskommelsen kommer att vara värd.

Hur som helst så kommer palestinierna att avsevärt flytta fram sina positioner och gnaga sej in bit för bit i det allt mer krympande Israel medan EU och Ashton ler i mjugg.

Flygplatsen blir livsfarlig och att åka från norr till söder kommer att vara som att tränga sej igenom ett nålsöga med bomber och granater vinande runt öronen. 

(Jag syftar på Israels smalaste del i höjd med Netanya där det finns berg lämpliga för avskjutningsramper på bekvämt avstånd).

Ingen kommer naturligtvis att säga ett knyst för palestinierna är nu herrar i eget hus och irriterar Israel alldeles utmärkt på egen hand - i större eller mindre skala, allt efter tycke och smak.

Vad jag menar är att inget kommer att bli som de flesta tror eftersom de ignorerar vad palestinierna säger på arabiska men också vad deras korta historia lär oss.

Någon tyckte att palestinierna skulle ha inalienabla rättigheter men glömde i hastigheten att med det följer inalienabla skyldigheter.

Skyldighet att i diverse sammanhang uppträda aningens mer civiliserat än de gör idag.

Att göra som strutsen - att i uppfostrarrollen låtsas som om Israel inte finns - är absolut inte civiliserat.

Frihet, jämlikhet och broderskap var viktiga ord i Frankrike en gång, mycket viktigare än det hysteriska ordet inalienable.

Om orden frihet, jämlikhet och broderskap en dag kommer att bli gångbara i Mellanöstern så kommer hela den inalienabla sörjan att bli än mer verklighetsfrämmande än den är idag.

Nej förresten, det ordet kommer att totalt sakna betydelse eftersom frihet, jämlikhet och broderskap automatiskt krossar alla självpåtagna, framforcerade och inalienabla krav.

Läs även andra bloggares åsikter om palestinierna, EU, Ashton, Israel, kurderna, Hamas, Frankrike, Mellanöstern, ...

Någon som förstår 'kattish'?

Jag blir så vansinnigt nyfiken på vad de pratar om?
Världsläget?
Absolut inte.

De har något mycket viktigare att prata om nämligen vem som ska bli slickad först.

--- Kanske förstår jag 'kattish' när allt kommer omkring?!

Om att dra slutsatser - eller inte

Vi väljer våra ord med mer eller mindre omsorg.
När vi skriver väljer vi i allmänhet orden mer noggrant än när vi talar.

Ord är viktiga. 

En president måste vara särskilt noggrann när han väljer sina ord eftersom det kan få allvarliga följdverkningar om han blir missförstådd eller feltolkad.
Med denna vetskap i bakgrunden lyssnar vi ännu intensivare när en president framför sitt budskap för vi vet att han valt sina ord med yttersta omsorg.

President Obama har använt exakt samma ord vid två mycket tragiska händelser, vid vansinnesskjutningen på armébasen i Fort Hood i november 2009 och nu efter bombdåden i Boston.

Obama sade: "Don't jump to conclusions", dra inga förhastade slutsatser.

I Fort Hood skrek gärningsmannen 'Allahu Akbar' innan han i islams namn mördade 13 människor och om den islamistiska bakgrunden till dåden i Boston lär vi oss mer för var dag.

Klart Obama har rätt för ingen vill väl ha ett laglöst samhälle där någon blir dömd utan varken undersökning eller rättegång.

Frågan är varför han kände sej tvungen att speciellt påpeka detta?

Varför skulle han misstänka att någon skulle vilja anklaga någon bara på magkänsla?

Kanske för att det redan från början stod klart för de flesta vilka krafter som låg bakom dessa båda händelser.

Man bör ju lära av sina erfarenheter och erfarenheterna visar vilka som vanligtvis ligger bakom attacker av det här slaget.

Fingeravtrycken blir lättare att tyda för var gång den islamistiska terrorn slår till.

Obama vet också hur det ligger till men lägger locket på – till priset av att bli betraktad som skuggboxningens mästare.

Vad som inte är lika klart är varför han beter sej på detta ganska riskabla sätt?

Han riskerar ju att folk börjar undra om han förlorat förmågan att lägga ihop två och två.

Det är förmodligen samma tankegroda som hans instruktioner till sina medarbetare att aldrig använda ordet jihad och absolut inte islamistisk extremism.

Om man inte pratar om det så finns det ju inte...

Igen - varför är han så rädd för att folk ska benämna saker och ting vid deras rätta namn.

Råkar det någon gång bli fel kan man ju alltid rätta till det i efterhand.

Kan det vara en grov undervärdering av vanliga människors förmåga att uppfatta vad som sker i vår omvärld?

Inte prata om något som han vet finns men som onekligen ställer Islam i en ofördelaktig dager?

Inte irritera jihadfolket och absolut inte sätta några spårhundar på dem.

Inte någon genomlysning av islamistisk extremism för det skulle ju kunna förstärka en redan negativ bild.

Tiga.

Kan man tiga bort otäcka saker?

Det kan vara svårt i vårt informationssamhälle men om man är säker på att man kan få den tredje statsmakten att snällt sitta och dregla framför ens fötter kanske man klarar av att tiga ihjäl vissa små 'förtretligheter'.

Att säga att man inte ska dra förhastade slutsatser är i sak OK men med en normalbegåvad befolkning tar han också en risk.

Om någon säger åt Pelle att han inte ska tro på allt han hör så blir ju Pelle nyfiken och börjar fråga runt och lära sej vad som gäller.

Pelle finner kanske då att hans första instinkt var helt korrekt och följden blir att hans respekt för den som varnade krymper.

Två gånger har Obama varnat för att dra förhastade slutsatser, två gånger har de första misstankarna visat sej vara korrekta och följdaktligen har vår respekt för honom fått sej två allvarliga törnar. 

Minst.

Läs även andra bloggares åsikter om Obama, Fort Hood, Boston, jihad, islamistisk terrorism, ...

George Beverly Shea (Bev)

Han blev 104 år och avled för precis en vecka sedan.

Den här videon tar 48 minuter men det är minuter som i all sin anspråkslöshet inte lämnade mej oberörd.
Den tog tag i något jag knappt visste jag hade men mest var jag förundrar över att mannen med den rösten undgått mej fram tills nu.

För en del representerar nog videon ren musikhistoria men det tycker jag blir lite rumphugget.
Bevs liv och röst är större än så.

Man skulle kunna säga att Bev och divalater är varandras motpoler för jag kan livligt föreställa mej vilka erbjudanden mannen med den rösten fått.
Detta till trots blev han trogen sin predikant.
Predikanten är Billy Graham som har berättat att han hade stora svårigheter att förmedla en hyfsad predikan om inte Bev dessförinnan 'förberett marken'.

Jag ska inte ytterligare förlänga de 48 minuterna med prat men för det jäktade sätter jag, snäll som jag är, också in en kortversion.